Ångestsnaran dras åt runt min hals
Ångesten tar över min kropp.
Som en snara runt min hals drar den åt så hårt det går när jag minst anar det.
När jag pratar om det så säger vissa : Äh men vad fasen, Vakna till liv nu medan
andra säger Åh jisses, redan!!
När hände detta? Vad hände? Hur blev det såhär?
Jag är ju för fasiken inte redo!
Egentligen startade allt för ett tag sedan. När jag insåg att jag var i ett tonnårsträsk.
Att jag numer är en tjatmorsa till ett tonårstroll.
Att puberteten ligger som elektriska ålar runt mina fötter och om
man råkar knysta fel ord så är de framme och hugger med alla krafter de har.
Och helt plötsligt blev det mer och mer påtagligt.
Och i veckan fick jag hem ett mail. Ett ångestladdat mail.
"öppet hus för blivande årskurst 7"
Men herregud........MITT TONNÅRSTROLL SKALL BÖRJA I HÖGSTADIET!
Det är sant och det känns helt otroligt konstigt.
Vad händer med mitt kontrollbehov?
Fram tills idag så har jag fått ett mail varje vecka med läxorna för kommande vecka.
Jag har full koll på vad som skall läsas på och lämnas in. Full koll.
Men nu tror ju inte jag att de kommer skicka några mail till mig.
Jag tror att det är meningen att blivande sjuor skall klara av detta själva.
Frågan är om jag klarar av att släppa detta? Om jag kan lita på att läxorna görs?
Som det är nu så startar han gärna med läxorna sista dagen om inte jag säger att de skall göras.
Jag vet faktiskt inte om det överhuvudtaget hade gjorts några läxor om inte jag tjatade på honom.
Men samtidigt vet jag inte....eftersom han aldrig fått en chans att klara en veckas läxor utan mitt tjet.
Jag är för fasiken inte redo att låta honom bli stor..........
Eller jag är nog rätt kluven. Klart jag vill att han skall bli stor. Jag vill att han skall klara sig själv och gå så långt som han vill. Jag vill att han skall tro på sig själv och kämpa för det han vill bli.
Kock säger han. Jag stöttar honom till hundra procent.
Men jag vet också att man måste plugga och sköta skolan för att komma någon vart.
Vi har pratat om vikten av betyg. Utbildningar och läxor.
Tyvärr så har han inte haft världens bästa kontakt med sin lärare.
Och om det är anledningen eller om det är ren lathet som gör att skolan bara är urtråkig för hans del, det vet jag inte. Men jag vill och hoppas att det blir bättre när han får en ny lärare och när han börjar ett nytt kapitell i sjuan.
Jag var nog tvungen att skriva av mig.....för att få fram mina tankar i detta.
Jag vet att det bara är att släppa på kontrollen lite.
Luta mig bakåt och stötta honom när det är svårt istället.
Men fy fan vad det är svårt.
Men jag fixar detta........
Jag vill dela med mig av en härlig bild (tycker jag) som jag tog en disig morgon på väg till jobbet.
Bilden är taget på Götaälvbron i Göteborg.
När jag ser den känner jag.....Göteborg måste vara Sveriges mest fantastiska stad.
Och imorgon är det Megaloppisen i Majorna.
Hela Majorna, Kungsladugård och Sandarna blir en härlig loppmarknad.
Har ni aldrig varit där så besök detta.
Alltså imorgon mellan 11-17. Från Mariaplan till stigbergstorget.
Önskar er alla en härlig kväll.
KRAM.