Ett cellprov kan rädda liv.
Det är en stor klump som bosatt sig i min mage. Jag börjar svettas lite och kroppen känns orolig.
Jag är egentligen inte rädd för besöket. Egentligen inte. Men ändå tycker jag att det är så fruktansvärt obehagligt .
Varför kan man fråga sig. Varför är den där känslan där innan varje besök? Detta är det mest naturliga som finns. Men ändå finns den där. Klumpen som växer sig starkare och starkare hela tiden.
Ändå vet jag att när jag 20 minuter senare går här ifrån så tänker jag "äh det var ju inte så farligt" Varje gång är lika jobbig innan och alltid en lättnad efter.
Det var för snart 5 år sedan som jag fick tillbaka mitt första positiva test från gyn. Enklare cellförändringar stod det och jag skulle tillbaks för en ny kontroll. De skulle knipsa av en bit av livmodertappen.
Jag minns att det gjorde så fruktansvärt ont. Jag grät så jag skakade och gynekologen frågade mig varför jag grät så mycket.
Jag insåg då att jag grät ju inte för stt det gjorde ont. Jag grät för att jag var livrädd för svaret.
Har man haft ett provsvar med cellförändringar så blir man automatiskt kopplad till specialist gyn. Jag som bor i Kärra (Göteborg) hamnade på Lunby sjukhus och deras gynmottagning.
Innan man blir släppt från sitt sjukhus till sin vanliga gynekolog så måste man få tre friska cellprov.
Förra året hade jag haft två friska svar. Såg fram emot att få mitt tredje och sista besök och sedan få vara "friskförklarad".
Men så blev inte fallet. Mitt förra svar visade cellförändringar igen. Lite irriterad och lite besviken unsåg jag att jag är fast på Lundbys årliga kontroller. Men när jag sedan tänkte efter så kände jag......VILKEN TUR ATT JAG GÖR MINA CELLPROV. Vilken tur att jag kom dit ich faktiskt fick svar på mina cellförändringar och att jag nu är under bästa vård.
För tyvärr är det så många tjejer som INTE gör sina tester. Och livmodscancern ökar.
Så nu ber jag er . Gå och gör era cellprov. Det kanske rör sig om 20 minuters obehag . Men det kan verkligen rädda liv.
Stor kram till er alla ♡♡♡♡
